.

Hej Kristina!

Hörde det tråkiga som hänt er och jag blev ledsen när jag fick höra det, det finns inga ord som kan lidra ens sorg. Jag beklagar från hela mitt hjärta sånt här SKA inte få hända. Som du säkert fått höra av kristin så förlorade även jag och samir våran son. Vet hur det känns att inte få chansen att få ha kvar sitt barn hur ont och hur smärtsamt det är. Men vi kan inget annat än att acceptera det som hänt. Ibland tar det tid och det får de göra ingen kan säga hur långt tid det ska ta. Vissa dagar accepterar man det som hänt men andra dagar vill man inte acceptera det man vill bara skrika, gråta låsa in sig men lovar att med tiden så mår man lite och lite bättre för varje dag. Vissa dagar är som dag 1 och vissa dagar är helt ok. Men saknaden sitter där hela tiden! Din dotter är en fin liten ängel nu <3

Det är bara att skriva till mig när du vill, vet att i början vill man inte prata med någon o de förstår ja fullt ut de ville inte ja heller knappt att ja vill de nu. men de e lättare att prata med någon som varit med om det själv, jag kanske kan förstå dig på ett annat sätt.

Ta hand om dig, stor kram till dig!// midia

tack för dina fina ord...det känns skönt att någon vet  hur man känner sej..för mej har det varit precis så som du beskriver....vill låsa in mej ...andra dagar är det som om det inte hännt, tills något påminner om det hemska...och man kan knappt andas...vill skrika och gråta... när kristin berättade om eran son grät jag som ett litet barn...Jag beklagar av hela mitt hjärta och hoppas att ni en dag får en fin dotter /son som kan ge er lite glädje i era sorgsna hjärtan.jag känner inte dej men är säker på att du är en lika bra människa som samir och ni förtjänar inte det här men livet är så sjukt orättvist och det känns omöjligt att acceptera det ...varför hännder det oss.. det är nog det värsta en mamma kan vara med om.... jag har  min Naiara som ger mej värme och kärlek och jag måste vara stark för hennes skull... Kan inte tänka mej eller förstå hur grymt ont det måste göra i era hjärtan att behöva se honom dom dagarna...ovissheten ..tänker du oxå...varför ,om..??? .jag ligger vaken på nätterna och undrar om jag kunnde gjort nått annorlunda eller om dom hade gjort kejsarsnittet tidigare..då kanske hon skulle funnits hos mej idag?...jag väntar på obduktionen men dom tror att det är spädbarns död eller hjärtfel...jag känner mej som om det bara är en mardröm och måste ta mej själv på magen varje dag jag vaknar innan jag fattar att hon inte är kvar hos mej... Men precis som du skriver till mej så får vi tänka att dom är små änglar nu...vore jätte skönt o få träffa dej någon dag och prata om du känner att du klarar att prata om det... en stor kram till dej och hällsa samir oxå att jag beklagar

Jag vet dom där tankarna äter en inombords kunde det ha varit för att man kanske hoppade eller dansade den där dagen för mycket eller kan det varit de där ja gjode eller kunde ja ha gjort si istället för så eller varför gjorde ja så. som mamma känner man sig ansvarig tyvärr fast så ska det ju inte vara jag tror på Gud och tror att man inte kunde ha gjort nått för att förhindrat det hela. och är säker på att du inte kunde förhindrat de som hände, vi ska ju trotts allt alla gå den vägen vissa före andra senare.

tänkte som dig att kanske borde ja ha valt att göra kejsarsnitt för det va tal om att ja kanske skulle göra det pga mitt hjärtfel men dom beslutade att de kommer gå bra att föda normalt, var på massa undersökningar och allt såg bra ut. allt är väldigt frustrerande. Tänker att hade ja gått in en timme tidigare så hade dom kanske upptäckt de i tid....man blir tokig! vill bara ta sönder hela lägneheten när ja tänker så. men man kan inte hamna där i dom tankarna man måste ta sig ur dom tankarna. Vi kunde inte förhindra det, hade vi kunnat så hade vi ju gjort allt!!!

tog mig oxå på magen ofta i början de va tomt de va fel känsla man tänkte men här låg ju han nyligen de här va hans hem i 9 månader han kan inte vara borta...det är inte sant det kan inte vara sant! det är svårt att man har blivit en mamma men man kallas inte mamma jag kallas midia igen inte mamma. Känns även som att vi haft barn fast än vi inte haft det...det är tomt hemma. Dom där dagarna på sjukhuset var som en enda stor MARDRÖM men samtidigt så fick jag pussa och njuta av honom de e allt ja har av honom. Så är samtidigt tacksam över dom dagarna. var det dagen du skulle ha snittet som du fick reda på det?

visst skulle ja vilja träffas om du vill med kristin eller själv spelar ingen roll för mig bara att säga till :)

Man får ändå komma ihåg allt de man har kvar i livet och det man ska vara tacksam över... du har ju din fina dotter att hålla om och som behöver sin mamma. Hoppas ni alltid har varandra :)

samir hälsar och beklagar han med <3

vore jätte trevligt att ses...kanske en fika hos kristin eller nått ..ska träffa henne idag så jag ska prata me henne om du vill... jag ska till en psykolog i sthlm på onsdag och se om jag kan få lite hjälp om hur jag ska sluta tänka varför och om för jag kan verkligen inte sova....när jag ahr folk omkring mej går dagarna förbi men nätterna stannar allt upp och blir tyst och jag tänker o tänker....mår illa känner som en klump i magen hela tiden... aa de va samma dag vi skulle göra kejsarsnittet ..på fredagen va vi på ultraljud och allt va perfekt...på måndagen va hon död...fick föda henne och jag är så glad att jag valde att se henne ....tittar på fotot minst 10 ggr om dagen...kan inte sluta undra hur hon skulle blivit och se ut nu... <3

Ja prata med henne så får vi bestämma en dag. De e bra att du får prata med någon och hoppas psykologen kan ge dig lite lugn i tankarna. Jag själv har inte sökt hjälp kanske gör det nån dag. Men om nätterna när ja vaknar brukar ja direkt ta upp mobilen o kollar runt i den på appar o så, så att jag inte hamnar i jobbiga tankar sen sitter ja uppe så med mobilen tills ja blir sömnig igen. Kanske ett tips om du inte kan somna om nätterna. Skulle vilja se en bild på din dotter om du vill visa de om du o Kristin vill kan ni komma till mig så kan du få se fotoboken ja gjort på Biyan. Det är ett fint minne. Fotona e ju trotts allt de enda vi har kvar av våra änglar. Visst får man inte nog av att se på sin ängel?

såklart du ska få se henne...tar med mej foto när vi ses...vore kul att få se din lilla ängel oxå...aa jag sätter på tvn och har den på hela natten så det inte ska vara mörkt och tyst för det är då jag börjar tänka och må dåligt... aa jag kan inte få nog av henne...tittar o tittar och letar vem hon är lik och sånna saker...min lilla prinsessa..ush de gör så otroligt ont...

ha en bra dag....den här dikten gav mej värme i hjärtat...kram

Tack fina Tina för dikten den var djup tror innerligt på att dom är hos Gud nu...dom är på en finare plats det är vi som lider men vi får tänka på att dom har det bra och det ger en tröst.

har haft en bra dag faktisk idag uppskattar sånna dagar nuförtiden...nu vet man värdet av dom. Hoppas att denna dag varit någorlunda bra för dig med.

Älskar dikter har flera som ja sparat dom ger faktiskt en värme dom sätter ord på ens sorg. Har en oxå som beskriver sorgen lite

Min starka mamma Min mamma är så stark, det säger faktiskt alla. Men i ensamhet om natten har jag sett hennes tårar falla.

Under sömnlösa nätter kommer jag tassande på tå. Hon vet inte att jag är där för att hjälpa henne förstå.

Lika ändlöst som strandens vågor och hennes smärta... Jag vakar över min starka mamma som alltid bär mig i sitt hjärta.

Hon bär ett leende, ett leende som hon tror döljer. Men genom Himlens dörr ser jag tårarna som följer

Min mamma försöker hantera döden för att hålla mig kvar. Men alla som känner henne vet att det är den enda möjlighet hon har.

När jag vakar över min starka mamma... genom Himlens öppna dörr försöker jag förklara att änglar skyddar mig nu så som hon gjorde förr.

Men jag vet att det inte hjälper eller lättar bördorna hon bär. Har du möjlighet, gör ett besök... och visa att du håller henne kär.

Vad hon än säger... hur hon än mår. Min starka mamma har ett hjärta fullt av sår.